Längden har betydelse - men varför åt olika håll?

Det här ska sägas direkt att jag har egentligen inte gjort någon djupare studie i ämnet utan det var mer en spontan tanke.
Om man studerar mediers utveckling genom åren så har längden på musik ökat. Det var inte ovanligt med låtar som bara var drygt två minuter långa på 60-talet. Idag är det ovanligt med låtar som är under fyra minuter (undantaget Eurovision Song Contest-bidrag).
Filmer har sett samma utveckling, från korta matinéer på dryga timmen till mastodontfilmer där två timmar är ganska normalt och det inte är extremt med alster på över 3 timmar.
Texter har av någon anledning gått motsatt utveckling till mötes då tidningarna kontinuerligt krympt sina textlängder i samma takt som pappersstorleken. Bland affärslitteraturen dyker det upp alltfler som i stil med Redaktionens "100 sidor om..." satsar på korta och lättlästa böcker för stressade affärsmän.
Även TV har haft en utveckling mot kortare längd. Mina föräldrar förundras över att programmen numera bara är 30 minuter långa när de tidigare var en timme. Tittar man på MTV och vissa andra så är det snarare 15 minuter som gäller.

In kommer nätet och vad händer med utvecklingen ovan? Ja, filmerna blir ju uppenbarligen på grund av bandbredden och informationsöverflödet tvungna att anpassa sig till ett kortare format, kanske en logisk fortsättning på TV:s utveckling.
Hur kommer musiken att påverkas? Finns det en gemensam nämnare för längden som nu alla medieplattformar kommer att röra sig mot. Kanske en tidsrymd som är det optimala för hur länge en 2000-talsmänniska kan fokusera på samma sak?

Det känns som om vi sannolikt kommer att få en timglasfördelning på media. Antingen är det kort-kort, snuttifierat. En nyhetsnotis i Metro, på text-TV, en rubrik och två-tre meningar. En videosnutt på 30 sekunder. Ett avsnitt av en tv-serie på fem minuter gör att en lång kortfilm på 15 minuter känns som en evighet.
Å andra sidan. Webben spränger de begränsningar som reportrar frusteras av i tabloidens tidevarv. Med effekten att de äntligen, i bloggar och andra former, kan låta sin textdiare flöda fritt utan redaktörers förmaningar om att korta sina texter och plocka bort allt onödigt. Där får vi våra 30 000 tecken långa intervjuer och skildringar. På gott och ont.

När filstorleken inte längre har betydelse är det ändå sekunderna som räknas. 15 minutes of fame - så lång tid kommer ingen att ha i framtiden om det inte är något riktigt, riktigt bra.