Skrå-tänkandet lever inom journalistkåren

Det är egentligen inget nytt med skrå-tänkandet. I vissa fall finns det goda skäl till att faktiskt inte vem som helst får kalla sig vad som helst. Det är positivt att man inte kan kalla sig läkare bara för att man är intresserad av sjukvård. Och det är positivt inom många andra yrken att det finns en godkänd utbildning som blir ett slags kvalitetsstämpel, eller garanti om lägstanivå på kunskaperna hos den yrkesverksamme.
Men det funkar inte inom alla yrken. Det är inte alla yrken som kräver 5 års utbildning för att du ska vara otroligt duktig. Däremot är det säkert så att den med 10 års erfarenhet ofta är duktigare än den som precis börjat eller aldrig ens provat yrket.
Inom journalistkåren sprider sig dock gärna en bild av att journalist det kan man bara bli om man läser så länge som möjligt på en fin journalisthögskola. Därefter ska man självklart söka sig till DN eller någon annan fin morgontidning där man endast ägnar sig åt granskande journalistik.
Även lång trogen tjänst kan i viss mån uppväga avsaknaden av de där journalisthögskolepoängen. Det finns ju trots allt bevisligen 1000-tals duktiga journalister som aldrig läst någon av de där utbildningarna utan - ve och fasa - förlitar sig på LHS-poäng. (LHS= Livets Hårda Skola).
Ibland händer det att folk med drömmar om att bli journalist frilansar vid sidan om ett vanligt jobb. De har då inte samma krav på att kunna fakturera 500 kr i timmen som ju en heltidsfrilans måste göra för att få firman att gå runt. Det här utlöser ett ramaskri om prisdumpning och illojalitet.
Det har funnits i många år men än tydligare har det blivit med internets inträde. Nu kan ju plötsligt vem som helst skriva texter och få dem publicerade. Utan att de ens har ett presskort (id-kort utfärdat av Journalistförbundet som bevis på att du är en riktig journalist och betalar din fackföreningsavgift).
Det är trevligt med läsarkontakt så länge läsarna är underlägsna. Så länge insändare är fulla av stavfel och faktafel så kan man känna sig trygg. Men när det plötsligt dyker upp texter av professionell kvalitet blir många nervösa.
Precis som byggbranschen borde vara livrädd för alla tv-program med hemmasnickrare. Room Service, Äntligen Hemma och allt vad de heter - visst hotar de byggbranschen? Det riskerar ju att göra snickare arbetslösa när folk upptäcker att de själva kan slå ner den där väggen och bygga ett uterum. Eller?
Nej, jag har aldrig hört några upprörda ord därifrån. Kanske har det att göra med att byggbranschen enligt rykten fått mer att göra tack vare Timell-effekten då förhoppningsfulla gett sig i kast med att bygga om och sedan misslyckats och tvingats anlita en riktig yrkesman för att få ordning på det. Alternativt tröttnat och insett att det inte var värt varje kväll i fem veckor att spara in de där tusenlapparna.

Läste idag på Computer Sweden om hur facket på IDG upprörs över att läsare tillåts skriva egna artiklar och skicka in. Är de rädda att läsarna inte ska se skillnad på de texter som skrivs av professionella heltidsanställda journalister och de texter som produceras av vanliga människor?
Jag kan hålla med om att det är skrämmande. Samtidigt tror jag det är ett nyttigt uppvaknande för många att inse att det faktiskt finns folk där ute som är bättre än du själv. Ett medlemsskap i ett fackförbund är ingen garanti eller frisedel som garanterar att du kan stänga ute alla som inte är det.
Det intressanta är att bloggare sällan gör anspråk på att vara journalister. De är intresserade av att nå ut med sina tankar.
Om journalister ska kunna konkurrera med alla bloggare - och framför allt alla informationsavdelningar på företag - i framtiden måste de tillföra något mer än den slentrianmässiga vidareförmedling av information som i alltför stor utsträckning präglar dagens papperstidningar.
En annan höjdare är journalisterna på Värmlandsnytt som tycker att de ska få bestämma över när polisen går ut med information i ett ärende som de ställt frågor om.
Internet har brutit mediernas informationsmonopol på flera sätt.

En häftig tid vi lever i

Det är en häftig tid vi lever i ur ett mediaperspektiv. De senaste veckorna har jag inte hostat ur mig några inlägg här, däremot läst flera hundra inlägg på andras bloggar och nyhetssajter. Det som framför allt etsar sig fast i mitt medvetande är papperstidningens förestående död.
När en tidning som New York Times ser nedläggning av den tryckta tidningen som ett alternativ, då har vi nått en punkt där bägaren svämmar över.
Arthur Sulzberger, ägare, styrelseordförande och publisher fick frågan mot bakgrund av pressens minskade upplagor (som även syntes i de svenska TS-siffrorna i fredags) - "tror du att New York Times fortfarande trycks om fem år?"
"Jag vet faktiskt inte om vi kommer att trycka Times om fem år, och vet du vad? Jag bryr mig inte heller", svarade Sulzberger och tillade "Internet är en underbar plats att vara på och vi är ledande där".
Läs en av många artiklar här.

Just nu är även svenska dagstidningar framgångsrika på internet. Det slås besöksrekord varje vecka men jag kan ändå inte låta bli att notera hur svårt de har att verkligen ta till sig den nya tekniken. Man är fast i att texterna ändå alltid är avsedda för tryck (bortsett från videointervjuer på presskonferenser och korta aktuella "JUST NU: Trafikolycka på xxxvägen" som självklart är en styrka.
Men genomgående så tänker man på morgondagens tidning. Vissa tidningar, som exempelvis Helsingborgs Dagblad, sparar till och med texterna och publicerar dem på nätet tidigast 04.00 då tidningen är tryckt. Ibland ännu senare.
Dessutom är man fast i den nyhetsvärdering som gäller i print. Den här händelsen får det här utrymmet, den ska in i det där hålet på den där sidan. Reportern får snällt finna sig i att klämma in allt han/hon vill säga på det fastställda utrymmet. Skulle det finnas flera bra vinklar, citat och kanske underlag till tre olika texter spelar det ingen roll. Det är papperstidning som är norm och tvingas begränsa även webbversionen.

Det här fick mig att börja fundera över om det skulle gå att starta en väldigt nischad nyhetssajt, helt webbaserad. Mitt intresse för innebandy kombinerat med mina webbkunskaper. Så föddes för några veckor sedan tanken på FCHnytt.se som registrerades några dagar efter att jag kläckte namnet.
Idag är webbsajten uppe och snurrar. Jag har publicerat 67 artiklar under de 18 dagar som sajten funnits online och redan har över 800 unika besökare hittat dit. Mina texter har citerats på flera olika webbplatser och i några tidningar.
Att gå från idé till genomförande på mindre än en månad hade aldrig varit möjligt utan dagens teknik. Och just det här är något som många etablerade förlag ännu inte förstått. Eller rättare sagt, de talar tyst om att de börjat inse det.
Nästa steg i mitt lilla medieprojekt är såklart att ordna med lönsamheten. Investeringarna så här långt inskränker sig till 120 kr för ett domännamn och så 40-60 timmars arbete såklart. Ett så ambitiöst projekt går inte att driva som en hobby utan ersättning. I alla fall inte för mig.

Vad är det som hindrar journalisterna på dagstidningarna att hoppa av och starta egna sajter på samma sätt som mig? Det är de duktiga medarbetarna som är tidningens viktigaste kapital när nu upplagorna stadigt sjunker. Till skillnad från en dagstidning där man kan låsa upp läsare ett år framöver så är dina läsare på nätet snabbt redo att klicka vidare till något bättre eller mer intressant.
Något som också fascinerat mig är journalisters motvilja mot att frikostigt ange källa. Det är inte bara dagspressen utan även andra som har svårt att ta till sig bloggkulturens länkande till andra inlägg på nätet som inspirerat till texter.
Men det finns tecken på att det börjar ändras i takt med att journalister inser att det faktiskt finns en kultur på internet, det är inte bara ett laglöst land där alla kopierar bilder hur som helst.

Det är en spännande tid vi lever i. Det finns de som undrar - vem snodde mina läsare?

Uppdaterat: Ytterligare ett bevis på att skiftet från print till internet kommer i IRM:s siffror som visar att Internetannonseringen växte med 50% förra året och därmed är Sveriges tredje största media efter TV och morgonpress. Mest intressant är att internet tippas fortsätta öka om än inte lika mycket procentuellt under 2007.

En ny gratistidning i stan

Helsingborg har idag fått en ny gratistidning. Gratis-HD i folkmun, men egentligen heter den xtra! Helsingborg. Logotypen signalerar mer extrapris än Extra nyheter. Premiärnumret är sådär. Det stora dragplåstret är en intetsägande granskning av priserna på gymmen i stan.
Det bestående intrycket är ändå hur svårt de verkar ha haft att fylla den 28 sidor tunna tabloiden. Det är alldeles för mycket utfyllnad. Det spretar av obeslutsamhet i urvalet.
Jag trodde - efter att ha sett reklamkampanjen på stan som signalerade 100% Helsingborg - att detta skulle bli en riktig lokaltidning till skillnad från Metro som mer är en rikstidning, kryddad med några lokala notiser från varje ort.
xtra! blir varken eller. Av 28 sidor är knappt 8 sidor lokalt redaktionellt material. En lokal tidning ska vara precis det man signalerat i marknadsföringen - 100% lokal. Inte 50% som nu blir resultatet och det hela känns som en bantad Metro.
Men vi ska inte såga dem ännu. Det här vara bara debuten, då är det tillåtet med några felpassningar och enkla misstag. Ska bli intressant att se om de korrigerar dem redan till imorgon. Debuten får med tvekan godkänt.
Tror att redaktionen skulle tjäna på att vara mer som ett rebelliskt lillasyskon än ett väluppfostrat barn i sin relation till gammel-HD. Av det syns ingenting i premiärnumret.

När man lanserar en gratistidning borde det inte vara någon tvekan om att materialet ska ut på webben. Men inte för xtra!
Ett besök på www.xtrahelsingborg.se ger inte mycket eftersom de inte lägger ut en enda text på hemsidan. Visserligen går det att bläddra i papperstidningen på skärmen men, nja, det är ju liksom inte det som är poängen med en webbplats för nyheter...
Debuten på webben får utan tvekan underkänt.

Ser fram emot när xtra! på allvar börjar konkurrera med HD, Metro, Lokaltidningen och .SE om Helsingborgs lokala nyhetsmarknad.

Ny teknik inget för Potters skapare

Många glada skratt så här på måndagsmorgonen när jag surfat runt och kollat RSS-tipsen som flödar in. Nattens stora sporthändelse i USA, Superbowl, är en intressant företeelse på flera sätt. Speciellt att världens dyraste reklamtid gör att världens bästa (?) reklamfilmer visas i spelavbrotten på denna amerikanska fotbollsmatch. Man kan se dem samlade på Youtube.

Halkade sedan vidare in på Wired där det i en AP-artikel berättas om hur teknikfientlig JK Rowling är trots att hon har en dagbok på sin hemsida. Hon skriver fortfarande alla manus för hand på papper (vilket kanske förklarar varför det tagit så lång tid).
Mest anmärkningsvärt är dock att hon (eller kanske främst förlaget) vägrar ge ut Harry Potter-böckerna i e-boksformat. Hon motiverar det med att barn ska få uppleva känslan av en riktig bok.
Med 325 miljoner sålda exemplar världen över av Harry Potter-böckerna så kanske det är en riktig väg, i alla fall just nu. Frågan är hur många som kan tillåta sig samma gammaldags hållning om ett par år när priserna sjunker på riktigt bra e-bokläsare?
Den sjunde och sista boken om Harry Potter ska ges ut på engelska den 21 juli...