Upphovsrättens rätt

De senaste dagarna har jag funderat en del över upphovsrättens roll i gråzonen som det nya medielandskapet utgör. Journalistförbundet slåss hårdnackat för att journalister ska få betalt varje gång deras alster publiceras i ny form samtidigt som medieföretagen ser sig tvingade att kunna återanvända sina anställdas texter eller bilder i så många kanaler som möjligt för att få ihop lönsamheten.
Läste någonstans (sorry, har glömt källan) ett intressant inlägg i debatten nämligen att jämföra upphovsrätten på texter med exempelvis en teknisk uppfinning.
Det kan ju faktiskt kännas lite märkligt att person A spenderar två månader på att skriva en bok. Upphovsrätten ger honom då ensamrätt på resultatet av sina ansträngningar inte bara under resten av sin livstid utan även långt därefter.
Om vi då tänker oss att person B samtidigt spenderar två år av sitt liv med att konstruera en maskin som gör det möjligt att... ja, vad vet jag, förvandla bly till guld. Det innebär inte med automatik att hon har rätten till uppfinningen. Nej, då måste hon söka patent, vilket tar tid och kostar pengar och inte ger några garantier. Om hon med tur och skicklighet lyckas få patent är uppfinningen skyddad i 20 år framåt.
Därefter är det fritt fram för vem som helst att kopiera uppfinningen och tjäna pengar på den.
Eftersom reglerna är som de är kan hon i alla fall skriva en bok om hur alla snodde hennes uppfinning och vara säker på att få behålla rätten till den.
Mediabranschen är på många sätt unik med sitt sätt att slå vakt om det som skapats för att helst hindra alla imitationer och vidareutvecklingar. Som någon annan påpekade - modebranschen lever och frodas trots att designers ständigt lånar och stjäl av varandra. Men så är ju också utvecklingstakten betydligt mycket högre där...
En artikel på Wired News berör upphovsrättsdiskussioner i den virtuella världen Second Life. Intressant